Jag tog hjälp av mina Facebook-vänner och samlade in lite pengar som vi köpte mat och kläder för. Tillsammans med min pappa Kjell delade vi sedan ut det till 25 utsatta familjer. En familj som vi besökte bestod av en pojke på fem år, en på nio år och en på tolv år. Den äldste var den som var ansvarig. Det fanns inga föräldrar eller anhöriga. När vi lämnade barnen växte en stark känsla av att vi måste göra något. När vi frågade runt förstod vi att detta inte var något unikt. Det finns många barn i Sydafrika som lever utan föräldrar och vuxenstöd. Barn som får försöka klara sig helt på egen hand. Dagen därpå träffade jag och pappa några från Star for Life och embryot till Maskrosbarn i Sydafrika började ta form.

Rekommenderar du att åka ner och med egna ögon se hur det är?

– Absolut, svarar Rasmus. Och ta gärna lite tid på er. Det är då man kommer människorna inpå livet, och får en mer nyanserad bild av Afrika. Inte bara katastroferna och hopplösheten som vi matas med i nyhetsflödet, utan glädjen och viljan att få ett bättre liv.